Den sju år långa dekonditioneringsprocessen går genom lager, och år två är där arbetet vänder sig inåt på ett sätt som kan kännas förvånansvärt personligt. Om år på
År två dekonditionering: Frisläpper Open Center Conditioning
Den sju år långa dekonditioneringsprocessen går genom lager, och år två är där arbetet vänder sig inåt på ett sätt som kan kännas förvånansvärt personligt. Om år ett handlade om kroppen – om att lägga märke till känsla, hunger, sömn, rörelse och den enkla mekaniken i att vara fysisk – frågar år två något djupare: vem trodde du att du var och vem sa det till dig?
Detta är de öppna centrens år. Inte för att de öppna centren var oengagerade tidigare, utan för att det är då deras konditionering blir tillräckligt synlig för att faktiskt kunna arbeta med. Förstärkningen och samplingen som har pågått tyst, eller högt, i bakgrunden sedan födseln dyker nu upp på ett sätt som inte längre kan ignoreras.
Naturen hos Open Center Conditioning
Ett öppet centrum är en plats där designen inte har något fast, konsekvent sätt att bearbeta en viss typ av energi. Varje öppet center arbetar på samma princip: det samplar, förstärker och tar in den energiska signaturen från människorna och miljöerna runt det.
Konditioneringsmönstret är enkelt och obevekligt. Någon går in i ett rum och du känner deras vink. Du märker det inte bara – du absorberar det, förstärker det och börjar leva som om det vore ditt. Med tiden blir strategin att försöka vara det man tar in identiteten i sig. En öppen emotionell solar plexus blir "den emotionella". Ett öppet G-center blir "den förlorade" eller "den som behöver riktning." En öppen ajna blir "den som måste lista ut allting".
Det här är inte vem du är. Det här är den du har betingats att vara.
Vad skiftar i år två
År två är när provtagningsmekanismen börjar tappa greppet. Inte på en gång, och inte förutsägbart, men medvetenheten kommer med ökande klarhet: Jag är inte den här vågen. Jag är inte denna förvirring. Jag är inte det här konstanta behovet av att vara något jag inte är.
Skiftet är ofta subtilt till en början. Du kanske märker att du kan sitta i ett trångt rum och inte kollapsa i någon annans humör. Du kanske känner dragningen att anta en partners identitet eller en familjs riktning - och sedan se dig själv göra det, med ett slags fristående medkänsla. Konditioneringen försvinner inte, men relationen till den förändras. Du blir vittne istället för fordonet.
Detta är också året då den känslomässiga kroppen hamnar i fokus. För de med ett öppet känslocentrum kan det här året kännas som en känslomässig beräkning. Gamla vågor som omedvetet hade bedövat eller uppträdde kräver nu uppmärksamhet. Du kan gråta mer, eller känna mer, eller slutligen tillåta sorgen och glädjen som alltid fanns där under de lånade mönstren.
Identitetslagret
År två kallas ofta för identitetens år eftersom de öppna centra villkorar identitet så direkt. Självkänslan är uppbyggd av de energier vi har provat. Med ett öppet G-center, frågan "vem är jag?" blir ett livslångt bakgrundsbrum — inte för att du är vilse, utan för att du har definierat dig själv enligt andras anvisningar.
I årskurs två börjar frågan lösas upp. Inte för att du äntligen hittar svaret, utan för att du slutar behöva ett utifrån. "Jag" konstruerat från lånad kärlek, lånat syfte, lånad riktning börjar tunnas. Det som finns kvar under är inte ett mindre jag – det är det faktiska jaget, det som inte behöver fyllas.
För dem med ett öppet känslocentrum byggs identiteten på känslovågor. Du blir stämningen, topparna, dalarna, känslans prestanda. I årskurs två blir vågen igenkännbar som en våg. Du slutar kastas av det. Konditioneringen av det öppna centret är tron att du är det känslomässiga vädret; avkonditioneringen är erkännandet av att du är himlen.
Vilka ytor och hur man arbetar med dem
År två ber dig inte att göra något heroiskt. Den ber dig att vara närvarande med det som rör sig genom dig. De öppna centren kommer att fortsätta att prova – det är deras natur. Det som förändras är hastigheten med vilken du känner igen provet som främmande och återgår till din egen design.
Rent praktiskt kan det här se ut så här:
– Att märka när man tagit på sig en partners humör och försiktigt sätta ner det
- Fånga dig själv i att utföra en regi som inte är din
– Att känna den känslomässiga vågen utan att bli det
- Att erkänna förvirring som en förstärkning av någon annans säkerhet
– Frigöra identiteten byggd utifrån en förälders förväntningar
Arbetet handlar inte om att stänga centra. Det är inte designen. Verket handlar om att inte bli uppäten levande av det som passerar genom dem.
Går mot år tre
I slutet av år två börjar de öppna centren att sätta sig in i sin rätta funktion: provtagning utan absorption, förstärkning utan identifiering, erbjuda visdom utan vikt. Konditioneringen lossar sitt fäste. Årets organ har gett en grund; identiteten för år två har rensat ett utrymme.
Det som kommer härnäst är det mentala lagret, ajna och huvudet, sinnesvärlden och konceptet. Men det är arbetet med år tre. För nu räcker det med år två. Det kräver tålamod, närvaro och viljan att släppa den identitet som aldrig var din att bära.
De öppna centran bröts aldrig. De väntade på att du skulle sluta leva som om de vore det.